Vad tycker mentorerna?

Anna-Stina Arnrup
Är undervisare och praktikkoordinator på aspirantutbildningen, Malmö högskola.

— Jag är van vid att arbeta med människor som är relativt nya i landet och har för egen del sett mentorprogrammet som en utmaning i sig att skilja mellan undervisarrollen och min roll som mentor, där jag får fungera mer som bollplank. Det gör att mötet med adepten blir friare och större utrymme för kreativitet ges. Under mentorprogrammet får adepten skapa sina egna mål och arbeta utefter dem. Jag ser mentorskapet som jättespännande och utvecklande.

 

Diana Atal
Är medarbetare på E.ons ekonomiavdelning.

— Det finns två orsaker till varför jag ville bli mentor; min nyfikenhet och min egna erfarenhet av att flytta till ett nytt land. När jag kom till Sverige hade jag ingen aning om hur jag skulle gå till väga för att få ett jobb inom mitt område och skulle i den situationen önska att jag hade någon som vägledde mig.
       Det som är så fascinerande i mötet med adepterna är att man snabbt märker att det är individer som har massor med idéer och som redan vet precis vad de vill. De har ett starkt driv och jag är övertygad om att de kommer att nå sina mål.
      Jag känner dessutom att jag som mentor får väldigt mycket tillbaka. Dels lär jag mig mycket av min adept, dels utvecklas jag själv genom den respons jag får. Givetvis är det mycket glädjande.